Chicago är mästare!
Chicago hade chansen att avgöra Stanley Cup-slutspelet på bortaplan under natten, men en bit in i tredje perioden såg det tungt ut för grabbarna från Illinois. Dock var man inte redo att ge upp, och inom loppet av sjutton sekunder hade man vänt 2-1 till 3-2, och Stanley Cup-mästarna 2013 stavas Chicago Blackhawks. Slutspelets MVP tilldelades även Patrick Kane i Chicago.
Dramatik avslutade match fem mellan Boston och Chicago, och när serien återvände till TD Garden i Massachusetts var det Chicago som hade chansen att ta hem den åtrovärda Stanley Cup-bucklan. De hetaste snackisarna inför matchen var ifall de å så viktiga spelarna Patrice Bergeron och Jonathan Toews skulle spela för Boston respektive Chicago, och så visade sig vara fallet.
Efter att hemmalaget haft stort tryck i gästande Chicagos zon i större delen av perioden kunde man till slut överlista Corey Crawford mellan stolparna. Då 7.19 hade passerat skickade Tyler Seguin över pucken till Chris Kelly, some enkelt kunde peta den förbi burväktaren i Chicago.
Gästerna fortsatte att se tröga och allmänt förvirrade ut ju längre perioden fortsatte, och det var med nöd och näppe man kom undan med endast 1-0 när matchen gick in i sin första periodpaus.
Jonathan Toews visade precis hur viktig han är som kapten och forward för Chicago i den andra perioden. I ett två-mot-ett-läge i boxplay hade han med sig Patrick Kane på sin vänstra sida, men valde istället att lägga pucken mot Tuukka Rask i målet, vilket visade sig vara rätt val. Pucken gick snyggt in lågt vid den bortre stolpen, och matchen var kvitterad.
Slutskedet av den andra perioden stavades Hawaii- och flipperhockey, då pucken inte riktigt verkade vilja hitta fram till rätt adress över huvud taget, och spelvändningarna var oräkneliga. De sista minuterna präglades av spelvändningar och chanser åt bägge håll, vilket gjorde att matchen var totalt oberäknelig när den tredje perioden drog igång.
Förväntan var att lagen skulle vara rätt defensiva i den tredje perioden, men där fick man helt fel. Båda två låg på så pass mycket de kunde och försökte få motståndarna att göra misstag som därmed skulle kunna leda till målchanser, och målchanser fanns det. Burväktarna fick visa sig från sin allra bästa sida redan några minuter in i perioden, och uttrycket "stå på huvudet" stämde mycket bra.
Efter mycket spel fram och tillbaka var det till slut en tabbe som föll avgörande när nästa mål kom. Corey Crawford trasslade till det för sig själv när han skulle försöka rensa bort pucken, och när pucken hittade fram till Milan Lucic mitt i slottet var det inte mycket som kunde stoppa kanadensaren, och det var 2-1 till Bruins.
Chicago fick en chans att åter kvittera matchen i power play med cirka fem minuter kvar av matchen, men hemmalaget försvarade sig bra mot gästernas tappra försök, och Chicago kunde inte överlista Rask i det power playet.
Istället kom Chicagos kvittering precis när Corey Crawford lämnat sin kasse för en till utespelare, och Brian Bickell fick äran att kvittera på pass från sin lagkapten, Toews. Med en minut kvar av matchen tog Chicago även ledningen, då laget pressade på och Dave Bolland sköt in pucken efter en retur från Rask.
Tuukka Rask lämnade även han sin kasse med cirka 40 sekunder kvar av matchen, och Bruins forcerade framåt för att få till en kvittering åt andra hållet. Men ett starkt Chicagoförsvar stod ivägen, och Blackhawks kapten Jonathan Toews fick äran att lyfta bucklan efter sex tuffa matcher under måndagskvällen.
Utöver Stanley Cup-titeln fick Chicagos forward Patrick Kane ta emot Conn Smythe Trophy för slutspelets MVP.
Linköping hemma
Här är några av bilderna:



Bilder från Modo - Brynäs





Matt Duchene

Modo - Växjö

Matchens gigant, Bernhard Starkbaum

En av flera Växjö-kontringar

En fokuserad Alexander Steen

Cumiskey ådrog sig en skada mot munnen som gjorde att han spottade blod

Starkbaum under spelavbrott

Nagy, Müller och Torp i samspråk

Alexander Steen beundrar sina händer. Ja, vi är alla imponerade, Alex ;)


Starkbaum hjälper till i PP

Sånär mål för Växjö när Urbas kom fri

Vampola kontrollerar klubban...

Och ser väldigt road ut

Brynäs - Timrå 29/9
Webbsporten.se
Frölunda - MODO (also known as Vad fan hände?)

Självklart får man aldrig tänka så, för då blir det helt tvärtemot, som det också blev. Det började med 2-4 som sattes av Anton Axelsson i Frölunda, vilket i och för sig följdes upp med 2-5 av Marcel Müller, 3-5 av Dick Axelsson och 3-6 av Morten Madsen. När det sjätte målet satt trodde jag absolut att det inte var möjligt att tappa de tre poäng vi då hade säkert i våra händer, men som Modo-supporter får man äta upp sådant som vanligt. Joel Lundqvist och Fredrik Eriksson gjorde mål för Frölunda inom loppet av tjugotre sekunder, vilket kändes som en kalldusch för att vara helt ärlig. Som grädde på moset kom även 6-6 med två minuter och trettioåtta sekunder kvar av sista perioden. När det hände ville jag, och troligtvis alla andra Modoiter, sjunka genom jorden eller ta kollektivt självmord, för så där får det ju INTE gå till. Herregud, hur tappar man en ledning på tre mål på cirka femton minuter? Det är helt sjukt.
Efter 6-6 så kan jag ärligt säga att jag inte brydde mig om hur många poäng vi skulle ta, vilket gjorde att jag inte lade märke till vem som avgjorde för Frölunda. Matchen slutade i alla fall 7-6 efter övertid.

Jag tvivlar inte en enda sekund på att alla spelarna vet att detta inte var någon höjdare, och därför ska jag lämna den här matchen bakom mig så fort jag har skrivit klart. Det är inte lönt att låta den förstöra morgondagen eller de som följer. Bryt ihop och kom igen, som man ofta säger.
Ny header and shiz
Icebreakers i Njurunda
Aja, that's that. Jag borde gå upp ur sängen nu. Var på spinning 07.00 och somnade nästan på en gång jag kom hem igen, så nu måste jag dammsuga och städa upp lite. Vill i n t e.
Ispremiär 2012
Väl där hade jag lite problem att hitta parkering, men det gick till slut och jag slog mig sedan ner i mediarummet för att vänta på att presentationen av spelarna skulle börja. Under tiden så höll de intervjuer med Per Svartvadet, Jan-Axel Alavaara, Markus Näslund och Peter Forsberg, vilket var intressant att få lyssna på.
I fotobåset träffade jag sedan på en av Allehandas fotografer (som jag inte känner igen på deras hemsida så jag kan inte säga säkert vem det var, haha). Hon var riktigt trevlig och hade sjuka objektiv, vilket inte direkt är konstigt eftersom hon jobbar för en tidning.
Efter att spelarna lämnat isen så intervjuades Ulf Samuelsson och Peter Andersson lite snabbt innan spelarna började skriva autografer i entrén. Eftersom jag är ett litet barn längst inne (;)) så var jag tvungen att ta autografer jag också, så jag stod i kön ett bra tag innan jag kom fram.
Det var grymt att få uppleva ispremiären från isnivå, och att dessutom få fota var underbart. Hoppas att det blir mycket mer sådant i vinter :)
Blogg.se låter mig inte lägga upp bilderna, så om någon vill se så finns de på min Facebook och några ligger här.
Saknar

Anton Forsberg
